är jag en superhjälte?

jag har hört att man är dödsdömd om man börjar personliga brev till anställningsansvariga med oseriösa hälsningsfraser. vilken tur att det här inte är något personligt brev känner jag.

HELLO EVERYBODY INCLUDING THIS VIRTUAL BLOGG. 

what's poppin?

igår kände jag först: neeej. men sen kände jag: jaaa!

vi gick igenom lite tekniska bitar på hur vi skulle genomföra nästa moment. nästa moment är förresten en multimedial ...någonting, där klassen på något sätt ska vara involverad. jag är inte säker på varför jag skriver det här, för det vet du ju uppenbarligen redan. eller hur ulf? i vilket fall spenderade vi 9 minuter och 41 (plus minus 5) sekunder på en helt gaaaalet pedagogisk tutorial som visade hur man kunde göra en relativt personlig och snygg öppningsmenu (menu? meny? hm. meny.) i adobe encore. man märker verkligen att programmet är tillverkat av adobe, för strukturen är väldigt lik flertal andra program, framför allt flash. 

jag tyckte adobe encore var användarvänligt och logiskt, och det gick väldigt snabbt att komma igång. frågan är vad det beror på? jag har än så länge kommit på tre anledningar som kan ligga bakom att jag uppfattar programmet som enkelt att arbeta med.

1. tutorial:en med now how/how now/own woh/hon won totalt ägde mig bara pang bom sådär så jag fattade allting på typ tre sek.
2. mac:en skickar hemlig strålning till min hjärna och förvandlar mig till en brainiac på dagen och superhjälte på natten.
3. adobe encore ÄR enkelt.

jag hoppas personligen på alternativ två. dels hade det varit koolt, dels hade det förklarat en hel del om min upplevda sömnbrist.

hej då!